Hamnar och Fyrar

Hamnar och Fyrar

Fyrar

 

80-årsjubileum

Trelleborgs isfyr-den första i sitt slag i Sverige

De kolossala svåra isvintrarna 1924,-27 och -29 föranledde Sjöfartsverket att konstruera och vid inseglingsrännans början till Trelleborgs hamn placera en så kraftig och granit klädd fyr att den kunde motstå de våldsamma isskruvningar man dittills upplevt.

 

Fyren byggdes av AB Armerad betong såsom en kasun och bogserades ut och placerades på 6,5 meters djup 1200 meter från hamninloppet. På den nersänkta kasunen monterades en AGA-fyr som med sin höjd på 14,5 meter över medelvattenytan och starka lyskraft sågs 12 sjömil omkring.

 

Fyren togs i bruk i oktober 1930 och då hade det sedan 2 oktober 1901 utposterade fyrskeppet Trelleborgs Redd, som då ersatte klockbojen, gjort sitt och togs ur bruk.

 

 

Arbete med fyren inne i Trelleborgs hamn

 

 

De som arbeta med fyrbygget

 

 

Utbogsering av fyren i augusti månad

 

 

Fyren har sänkts på sin plats

 

------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Trelleborgs hamn

 

Handel och sjöfart har bedrivits i Trelleborg sedan långt bort i Medeltiden. I en skrift från 1366 står angivet att: ”i Trelleborg finns en hamn”. Därmed menas förmodligen en lastnings – och lossningsbro i stil med ”Landgångsbron” som enligt uppgifter i varje fall har funnits sedan 1500-talet.

En omfattande export och import förekom under 1500-talet då man till städerna på södra Östersjökusten och till Schleswig-Holstein skeppade kreatur, korn och malt och införde humle, salt och stål.

Handelns omfattning störde Malmös borgare som fick Christian IV att från 1619 upphäva Trelleborgs rätt som köpstad.

 

Borgmästare, rådmän, köpmän och många hantverkare fick flytta och fartygen registreras i andra köpstäder. Trelleborg förvandlades till en by eller ”fläck”, som beteckningen var på en plats med liten inbördes marknad.

 

Från omkring år 1800 utvecklades affärslivet i Trelleborg på grund av de omfattande reformerna i jordbruket och böndernas handel med spannmål.

Trots förbudet mot sjöfart finnes upptecknat att mellan 1813 och 1815 ankom 142 fartyg med lastningsförmåga om 19 till 75 ton.

År 1818 fick Trelleborg undantag från köpstadsregeln och fick handla med spannmål och skeppa i väg den. Många köpmän etablerade sig här, Kock, Ajgeldinger, Malmros, Telin, Borgman, Smith, Engström, Hellman med flera.

 

År 1823 upprättades här en lotsstation med skepparen Henric Bentin som lots.

Samma år 1823 begärde riksdagsman Anders Nilsson statliga medel för att för 8.000 Riksdaler bygga ytterligare stenkistor för att få bättre ankarplats vid ”bron” i Trelleborg. Det blev avslag.

Tullkammaren i Malmö, som hade ett ombud här, klagade på ordningen i Trelleborg och därför beslöts 1824 att Trelleborgs hamn skulle vara 350 famnar av stranden nedanför köpmännens magasin.

 

År 1827 fastställde byn avgifterna för ankommande och avgående fartyg, för att få inkomster till förbättringar av hamnområdet.

Samma år, 1827, anhöll köpmännen Malmros, Kock och Gyllensköld om statsanslag för anläggandet av en hamn. En ”major mechanicus Huldt” hade uppgjort ett förslag med utförlig kostnadsberäkning.

Det blev åter avslag, men man erbjöd byn att få köpa 3 begagnade ankare från flottan att användas som moringar (ankarplats).

 

Vid detta tillfälle, 1827, fanns registrerade i Trelleborg 3 fartyg med sammanlagd lastförmåga om 170 ton.

Flera köpmän byggde magasin längs stranden, som då gick mitt i dagens Järnvägs-, Hamn- och Strandgata mellan Österbäcks och Kattebäcks mynningar. (Kocks låg ännu utanför byn)

Vid magasinen byggde man c:a 70-80 meter ut i sjön lastningsbroar av parallella pålrader med fyllning av sten och jord emellan.

Det fanns: Fiskarbron nedanför Fiskargränd vid Westra boden, Borgmans bro nedaför Lotsgränd, Klockare bron nedanför Klockare gården strax öster om, Landgångsbron nedanför Landgångsgränd, Telins bro nedanför magasinet som fortfarande finns och Kocks hade sin bro ute på öster.

 

År 1843 blev Trelleborg köping, municipalsamhälle, och fick handla med ytterligare fler varor. Den utskeppade kvantiteten spannmål var 1859 c:a 355.000 kubikfot och samtidigt infördes mängder av t.ex. byggnadsmaterial och gödningsämne.

Alla berörda var övertygade om, att om handeln i Trelleborg skulle kunna utvecklas måste en hamn byggas omedelbart.

Municipalsamhället Trelleborg hade inte resurser för ett sådant bygge och när myndigheterna inte ville bidraga, fanns till slut endast det privata alternativet kvar.

 

I oktober 1861 bildade en stor del av jordägarna på Söderslätt tillsammans med köpmännen under ordförandeskap av greve Corfitz Beck-Friis ”Hamnbyggnadsbolaget i Trelleborg”.

Med ett aktiekapital på 36.330 Riksdaler startade bygget omgående.och redan året efter, 1862, kunde det första fartyget angöra den nya hamnbron.

Hamninloppet placerades rakt över den från av amiral Nordenmarker 1789 uppgjorda sjökort kända rännan som löpte från Österbäcks mynning, i dagens Kontinentgatan strax öster om Garvaregården, och 1.200 meter ut i sjön.

Två långa bågformade pirarmar byggdes av stora stenar uppfiskade ur sjön och man fick en hamnbassäng på 15 hektars storlek.

Där Landgångsbron en gång varit byggdes en nära 200 meter lång träbrygga av kraftiga pålar och grovt timmer, vilken blev första lastkajen och som delade hamnen i två lika stora delar

 

År 1867 kunde Trelleborg utnyttja rättigheterna som sjö- stapelstad (innebar rätt att med fartyg exportera gods) som utlovats i det kungliga brevet från 1865.

En av stadsfullmäktiges första uppgifter blev att inlösa Hamnbyggnadsbolaget. Man bildade en hamndirektion med Carl Smith som ordförande och avtalet blev klart 1869. Aktiekapitalet om 36.330 Riksdaler betalades samt bolagets skulder på 121.500 Riksdaler.

 

Fortfarande behövdes mycket arbete och stora summor pengar för att få hamnen i det skick som myndigheterna krävde, men 1883 godkändes hamnen och ansågs färdig.

Inseglingsrännan var då muddrad till 16 fots djup liksom östra delen av hamnen, medan den västra endast hade 12 fots djup.

 

Riksdagen beslöt i mars 1892 att en postångarelinje mellan Trelleborg och Sassnitz skulle öppnas och då breddades inseglingen och hamninloppet till 36 meter.

År 1896, i god tid innan linjen startade, muddrades östra hamnbassängen till 5 meters djup och vid östra pirarmen byggdes en 150 meter lån träkaj för postångarnas angöring.

 

Nästa stora arbete kom med tågfärjorna. Hamninloppet ökades till 60 meter och inseglingen blev 100 meter bred och 7 meter djup. Samtidigt fördjupades yttre delen av hamnen till 6,5 m.

Muddringsmassorna användes i stor utsträckning till de utfyllnader som åstadkoms på ömse sidor om hamnen och som kom att skapa stor landområden. I inre delen av hamnen gjordes också viss utfyllnad för att kunna anlägga kajer med järnvägsspår.

På östra pirhuvudet uppfördes 1897 ett nära 16 meter högt fyrtorn som automatiserades 1923 och var i bruk till 1958.

Enligt uppgift skall planet på bilden med fyrtornet i bakgrunden ha startat från Karlskrona men måste landa i Trelleborg på grund av "benzinbrist" den 14 augusti 1915. Hydroareoplanet flög vidare dagen efter kl 05,00.

 

Den 2 oktober 1901 ersattes den yttre klockbojen av fyrskeppet ”Trelleborgs redd” som visade fast vitt sken, gav klocksignaler och vid dålig sikt sköt man knallskott.

 

 

Indrogs 1931 när isfyren vid inseglingsrännans början byggdes.

Till färjetrafikens öppnande 1909 byggde SJ de båda färjelägena och anlade bangården på den östra utfyllnaden som staden överlät äganderätten till.

I november 1909 uppfördes ungefär 50 meter söder om mittelbron en dykdalb för att underlätta färjornas angöring i lägena vid ogynsamma vindförhållande.

 

 

Den 13 november 1927 sprängde man den kvarvarande vallen och släppte in vattnet i den östra delen av Nyhamnen. Den 12 april 1939 fullbordade man Nyhamnens förlängning

 

Gislövs Småbåtshamn Under arbete

Web Editor: Bo Ljung

Copyright © All Rights Reserved