Fartyg

Fartyg

Segelfartyg

 

I Trelleborg fanns under 1800-talet registrerade ett flertal segelfartyg av varierande storlek.

 

Jacob Malmros köpte 1825 slupen "Två Bröder" om 19 1/3 läster, knappt 50 tons lastförmåga.

 

Engelbrekt Kock hade från 1840-talet galeaserna "Wenus, "Augustus och "Örnen" samt skonerten "Carolina".

 

Carl Jöran Kock var redare för skonerterna "Blenda" och "Jaramas" samt slupen "Maria".

 

Anton Ståhle ägde "Prins Carl". Han var bagare men handlade också med spannmål

 

Anders P.Persson seglade själv sin jakt "Bolette".

 

Skeppare Vendel förde också själv sin slup "Napoleon".

 

Frans Malmros var redare för jakterna "Nora" och "Wiken", skonerten "Emma Maria" och barken William", inköpt 1873, samt den lillasnabbseglande jakten "Max"

 

George Robert Malmros köpte 1883 den tyska briggen "Commandeur".

 

Carl Smith hade flera stora fartyg bland annat skonarna "Suberb", "Aemilius" och "Adina", dessutom snabbseglande "Bertelmeus" på 300 ton dw.Största fartyget och Smiths flaggskepp var dock barken "Clio" på 550 ton dw.

 

Gösta Österberg var redare för briggarna"Annie" och "Rudolf" samt skonerten"Monsito" och Galeasen "Torsten".

 

Johannes Borgman var spannmålshandlare och ägde jakten "Niord" på 13½ läster, drygt 33 tons lastförmåga som var den första att segla in i Trelleborgs hamn 1862

 

Kapten L.J.Axelsson ägde emellertid Trelleborgs största segelfartyg den fullriggade barken "Charlotta" på 800 ton dw

 

 

Postångare och tågfärjor

 

Sedan 1664 seglade postjakter mellan Ystad och Wittow på Rügens västra kust och senare direkt till Stralsund. Före 1658 var Kalmar Sveriges sydligaste stad, men detta ändrades i och med freden i Roskilde.

 

Från 1824 övergick man till hjulångare och " Constitution" hette den första. Från 1864 flyttade linjen till mellan Malmö och Stralsund och hjulångaren "Oscar" och från 1881 tillsammans med hjulångaren "Sten Sture" upprätthöll trafiken, dock endast under sommartid april till oktober. Under vinterhalvåret anlitades de båda propellerfartygen "Sophia" och "Polhem" med tyvärr betydligt sämre komfort för passagerarna.

 

Det svenska postverkets subventioner blev allt för stora och så ville man ha linje med åretrunt daglig trafik. En kommission utredde och riksdagen beslöt 1892 att det skulle upprättas en daglig postångarelinje mellan Trelleborg och Sassnitz

 

Rederi AB Sverige - Kontinenten fick kontraktet och den 1 maj 1897 den luxuösa "Rex# på sin första tur. På tyska sidan tecknade preussiska postverket avtal med Rederi GmbH J.F.Braeunlich som insatte den inte mindre luxuösa "Imperator". Den nya linjen blev mycket populär och 1899 utökades tidtabellen till 2 dubbelturer per dag och från svensk sida insattes "Svea" och från tysk "Germania".

 

Efter "Rex" strandning i februari 1900 inköptes "Nordstjernan", ett något mindre fartyg. Det tyska rederiet insatte också postångarna "Odin" och "Herta" samt hade också hjulångaren "Freia" som reservfartyg.

 

Sommaren 1907 utgick det svenska avtalet med Rederi AB Sverige - Kontinenten och ett nytt Rederi AB Sverige - Tyskland övertog postångarelinjen. Man insatte "Prins Gustaf Adolf", ett stort fartyg man köpt från Holland och vid Kockums Varv i Malmö beställdes ett nybygge som döptes till "Prinsessan Margareta".

 

Redan ett år efter det att postångarna börjat gå sina turer tillskrev stadsfullmäktige berörda myndigheter i Stockholm att man borde planera för en tågfärjelinje mellan Trelleborg och Sassnitz.

 

Det fanns sedan 1892 en linje mellan Helsingborg och Helsingör, där danskbyggda tågfärjan "Kronprinsessan Louise" tog 6 godsvagnar per tur. År 1903 öppnade danskarna också linjen mellan Gedser och Warnemünde, med förhoppningen att all järnvägstrafik från Skandinavien nu skulle gå genom Danmark.

 

Senare på året 1903 presenterades en svensk rapport som sade: "det är av allra största vikt att en tågfärjelinje från sydsvensk hamn till lämplig hamn på tyska sidan öppnas".

 

Efter ett ganska långt funderande sammankallade ministern för civildepartementet den 7 december 1906 en samling sakkunniga, som fick i uppdrag att sammanställa allt vad som behövdes för en sådan tågfärjelinje. Därefter startade förhandlingarna med Preussiska delstatsförvaltningen och när alla detaljer var klara bestämdes den högtid-liga invigningen till den 6 juli 1909.

 

Inga svenska varv hade vid den tiden kapacitet att bygga ett så stort och påkostat fartyg, varför den första svenska färjan fick byggas i Newcastle av Swan, Hunter & Wigham Richardsons varv och där varvchefens fru döpte henne till "Drottning Victoria".

 

Den andra svenska färjan byggdes av Lindholmens Mek. Verkstad i Göteborg och fick i dopet namnet "Konung Gustaf V" samt sattes i trafik i mars 1910. De båda tyska färjorna, "Deutschland" och "Preussen" byggdes av Vulcan varvet i Stettin.

 

De fyra färjorna var exteriört likartade och med kapacitet enligt uppgjord specifika-tion. Drygt 113 meter långa och 16 meter breda och hade 165 meter järnvägsspår på 2 banor. Maskinstyrkan på 5.400 Hkr gav en medelfart på 16,5 knop, djupgåendet var 4,9 meter och tillåtet antal passagerare var 975

 

Efter 1920-talets svåra isförhållande byggde de båda ländernas järnvägsförvaltningar gemensamt den isbrytande färjan "Starke", som seglade under svenskt ledarskap. Hon insattes i trafik från 1931.

 

I början av kriget, 26 februari 1942 minsprängdes "Starke" utanför Rügen men hela besättningen räddades. Hon bärgades året efter och infördes till Kockums Varv där hon förlängdes till 111,5 meter och fick 230 meter järnvägsräls på 3 spår samt en förbättrad maskin och 2 skorstenar. "Starke" sattes åter i trafik 1946 på olika linjer men blev 1972 slutligen skrotad i Ystad.

 

De tyska färjorna gjorde den 26 september 1944 sina sista ordinarie turer. Därefter upptogs de i Deutsche Kriegsmarine och blev 1945 överlämnade som ryskt krigsska-destånd. Efter nära sextio års tjänst skrotades de svenska färjorna 1968.

 

Efter kriget med den från början av1950-talet starkt ökande godsmängderna och den tyska och europeiska industrins återhämtning behövde de båda länderna, Sverige och DDR, nytt och större tonnage.

 

Tågfärjan "Trelleborg (1) byggdes i Helsingör och insattes i trafik 1958. Hon var 138,5 meter lång och hade 403 meter järnvägsräls på 4 spår och dessutom bildäck för 30 personbilar. Färjan hade hög standard och medelfarten var 18 knop. 1977 såldes färjan till Grekland.

 

Följande färjor har seglat från Trelleborg på olika hamnar

 

M7s Sassnits (1) byggdes av Deutsche Reichbahn 1959, hon var 137,5 meter lång och hade 381 meter järnvägsräls på 4 spår. Medelfarten var 18 knop och hon blev såld 1986.

 

M/s Skåne (1) byggdes 1966 i Uddevalla och kom i trafik från 1967 samt var då Europas största tågfärja med 147,6 meters längd och gjorde en medelfart på 19 knop. Hon hade 465 meter järnvägsräls samt ett övre däck för lastbilar. 1989 blev hon såld till Italien.

 

M/s Drottningen byggdes 1968 också i Uddevalla. Hon var 115,7 meter lång och var närmast avsedd för trafik på Travemünde, men användes också som reservfärja och blev 1977 såld till Egypten.

 

M/s Warnemünde var byggd 1963 i Rostock. Hon var 136,4 meter lång och hade 328 meter järnvägsräls och ett höjbart bogparti för växelvis på- och avlastning. Under sista tiden reservfärja på linjen från Gedser och såldes 1995 till Italien.

 

M/s Stubbenkammer byggdes 1971 i Norge. Hon var 124,6 meter lång och hade 372 meter järnvägsräls. Medelfarten var 16 knop men saknade förligt roder och kunde inte backa in i läget. Såldes 1983 åter till Norge.

 

M/s Rügen var byggd 1972 på Neptun varvet i Rostock och var 152,7 meter lång och hade 481 meter järnvägsspår. Medelfarten var 21 knop och seglade sommartid på linjen Sassnitz - Rönne. Från 1997 reservfärja.

 

M/s Götaland byggdes 1973 i Nakskov och var vid leveransen 149 meter lång, men blev 1994 förlängd till 183 meter och trafikerade främst Trelleborg - Rostock.

 

M/s Svealand byggdes också 1973 som ett systerfartyg i Nakskov. Hon var 149 meter lång och hade 575 meter järnvägsräls. Chartrades av SJ men kontraktet upphörde 1981.

 

M/s Rostock var byggd 1977 i Norge och var 158,4 meter lång samt hade 606 meter. Medelfarten var 20,5 knop och blev efter en tid ombyggd för att kunna sättas in på linjen till Rostock, men blev senare reservfärja.

 

Följande färjor är 2013 fortfarande i bruk på linjen till Sassnitz

 

M/s Trelleborg (2) byggdes 1982 på Öresundsvarvet i Landskrona och är 170,2 meter lång och har 700 meter järnvägsspår på 5 spår samt har också ett andra däck för lastbilar. Medelfarten är 20 knop och vid leveransen var hon världens största kombinerade tåg- och bilfärja.

 

M/s Sassnitz (2) är byggd 1989 vid Aalborg Verft och är 171,5 meter lång samt har 711 meter järnvägsspår på också 5 spår. Dessutom ett stort lastbilsdäck. Medelfarten är 20 knop.

 

Följande färjor är 2013 fortfarande i bruk på linjen till Rostock.

 

M/s Mecklenburg-Vorpommern är byggd 1996 vid Seebeck Werft Tyskland. Hon är 200 meter lång och har 940 meter järnvägsräls samt 1.464 meter uppställnings-kapacitet för lastbilar och personbilar. Medelfarten är 24 knop och hon tar 900 passagerare, kan lasta t.ex. 65 lastbilar och 90 personbilar

 

M/s Skåne (2) är byggd 1997 vid AESA varvet i Spanien. Hon är också 200 meter lång men har 1.110 meter järnvägsspår i 2 plan (hiss till undre planet) samt har 2.000 meter lång uppställningskapacitet för lastbilar och personbilar. Medelfarten är 22 knop och passagerarantalet 600.

 

Så länge färjorna inte hade bopropellrar använde man bogserbåt för hjälp vid inbackning i läget.

 

S/s Trelleborg SJ var byggd 1899 i England men köptes 1909 av SJ från Bremer-haven. Såldes 1966.

 

M/s Trelleborg SJ II var byggd 1920 i Malmö och köptes 1966 av SJ men såldes efter ett par år 1969.

 

 

Källa Eric Sandell

Web Editor: Bo Ljung

Copyright © All Rights Reserved